Fick jag min veckopeng?

Vi swishar veckopengen. Det är enkelt, men det kräver att någon kommer ihåg det. Och vi är två föräldrar som båda gärna tror att den andra redan har gjort det.

Sedan finns det allt det andra. Tio kronor för att panta burkarna. Lite extra för att hjälpa till med något stort. Sådant säger man i förbifarten, och sedan glömmer man det. Barnet glömmer det aldrig.

Ett barn minns varje krona man har lovat. En förälder minns ungefär.

Pengar är inte minuter

Skärmtid och pengar fungerar olika. Minuterna kan han använda så fort jag har sagt ja. Pengarna har han först när de är swishade.

Det låter självklart, men det är där det skaver. Jag har sagt ja, han tror att pengarna är hans, och sedan händer ingenting förrän på fredag, eller lördag. Då blir det jag som får frågan, och jag som inte vet svaret.

Det jag vill att han ser

Jag vill att han kan se tre saker utan att fråga: vad som är på väg, vad som redan är betalt och när nästa veckopeng kommer. Och jag vill se samma sak, så att jag vet vad jag är skyldig.

Så ska appen fungera. Den håller inga pengar själv. Den visar vad som gäller, och när det är dags att betala swishar jag med ett tryck. Det som är på väg räknas som hans först när pengarna faktiskt har gått iväg, inte innan.

Ungefär som en lön

Jag tycker att det är bra att han lär sig att pengar har en väg. Man gör något, någon godkänner, och sedan kommer pengarna, på en bestämd dag. Det är inte så olikt hur det fungerar för oss vuxna.

Och det viktigaste: han ska aldrig behöva tjata på mig om pengarna. Det vore lite för ironiskt.