Varför får han spela?

Oftast är det min dotter som frågar. Hon ser sin bror sitta med ett spel, och hon har just fått höra att hon inte får. För henne ser det orättvist ut. Hon såg inte att han gjorde två läxor och tömde diskmaskinen först.

Åt andra hållet är det likadant. Han tycker att hon kommer undan för lätt.

Barn räknar. Minuter, kronor och vem som fick mest.

Rättvist är inte lika

Länge försökte jag göra allt lika. Samma tid och samma regler. Det gick inte, för de är inte lika gamla och har inte samma saker att göra.

Det jag har förstått är att rättvisa inte handlar om att få lika mycket. Den handlar om att förstå varför. Om hon kan se att hennes bror fick sina minuter för att han gjorde sina uppgifter, och att hon kan få sina på samma sätt, är det inte orättvist längre. Det är bara olika.

Var och en sitt eget

Därför ska varje barn ha sina egna uppgifter, i sin egen telefon. Inte en gemensam lista där det syns vem som ligger efter. Var och en ser sitt eget: vad som ska göras, vad det ger och vad som redan är klart.

Ibland ska de göra något tillsammans, som att duka eller städa rummet de delar på. Då får båda det som uppgiften ger. Det är svårt att bråka om vem som gjorde mest när båda får samma.

Jag vill inte vara domare

Om reglerna syns i förväg behöver jag inte förklara varje kväll varför den ena fick och inte den andra. Det står där. Hon vet att hon kan få samma sak, på sitt sätt, och han vet att ingen tar något ifrån honom.

Frågan kommer säkert ändå ibland. Men då handlar den inte om vem jag tycker mest om, utan om vad som står kvar att göra.