Det barnet ser.

Föräldern lägger upp uppgifterna, men det är barnet som ska göra dem.

Känns barnets sida som ett straff spelar det ingen roll hur bra min sida är.

Därför har jag lagt minst lika mycket arbete på barnets sida som på min.

Plattan som behövde förklaras

Högst upp i barnets vy finns en stor siffra på en mörk platta: hur många minuter skärmtid som finns kvar i dag. Jag tyckte att den var självklar. Men när min dotter såg den förstod hon inte vad siffran betydde.

Hon hade rätt. Det som är självklart för mig hade hon aldrig sett förut.

Nu förklarar appen plattan första gången barnet ser den, med det riktiga innehållet. Den visar att en uppgift ger 15 minuter och var minuterna hamnar, i stället för en hjälptext längst ner som ingen läser.

Siffran byter heller aldrig plats eller betydelse. Den stora siffran är det barnet har, och plus är det som är på väg. Så fungerar det för både minuter och pengar.

Klistermärken och biljetter

Varje sorts uppgift har sin egen färg och sitt eget klistermärke, som en penna för läxan. Klistermärkena ser ut som riktiga klistermärken, med en vit kant runt om. Det gör att listan känns som barnets egen och inte som ett formulär.

Belöningen syns som en biljett på uppgiften, så att barnet ser vad den ger innan arbetet börjar. När jag godkänner flyger biljetten in i siffran, och siffran räknar upp. Och när allt för dagen är gjort kommer stämpeln: Klart.

Pengar visas som staplade guldmynt, och de räknas som barnets först när de är swishade. Det skrev jag mer om i inlägget om veckopengen.

Inköpslistan

Det jag själv tycker allra mest om är inköpslistan. Jag skriver listan, och barnet går runt i butiken och lägger varorna i korgen, en i taget. Varje vara har en bild, och korgen fylls. Appen känner igen varan och vet vilken avdelning den hör till, så listan följer butiken.

Är något slut i butiken går det ändå att avsluta. Barnet ser vad som är kvar och bestämmer själv. Ingen ska bli utelåst för att mjölken var slut.

Det är fortfarande en syssla. Men den ska kännas som en runda, inte som en lista att bocka av.

Lekfullt, aldrig barnsligt

Appen är gjord för barn mellan åtta och tolv år. Ett barn på tolv vill inte ha en app som ser ut som en leksak, och det ska man respektera. Därför är färgerna klara men ytan lugn, och det roliga finns i detaljerna.

Rättvist är lika viktigt som roligt. Barnet väljer själv i vilken ordning uppgifterna görs. Det syns i förväg vad varje uppgift ger. Och skickar jag tillbaka något med Gör om står det varför, så att ingen behöver gissa.

När barnet har lämnat in och väntar på mig ska det synas att något händer: Pappa tittar, eller Mamma tittar. Ingen ska undra om inlämningen kom fram.

Hur det hela började står i inlägget om idén.